BENZO - BACKGROUND, STORY etc.
Bensodiazepiner upptäcktes av en slump vid det globala läkemedelsbolaget Hoffman-La Roche i Schweiz av läkemedelsforskaren Leo Sternbach och hans team av medarbetare. Utvecklingen skedde framförallt i början av 1960-talet men den första bensodiazepinen som upptäcktes och kunde syntetiseras var Klordiazepoxid, som kom redan under andra halvan av 50-talet och började marknadsföras under varumärkesnamnet Librium. Redan 1960 hade en till bensodiazepin upptäckts av Roche och godkänts för användning, Diazepam, vilket började marknadsföras på läkemedelsmarknaden 1963 som Valium.
Bensodizepiner började snabbt att användas som ett alternativ till barbiturater och byta ut dom på läkemedelsmarknaden, som man vid det här laget upptäckt medförde kraftigt fysiskt beroende, abstinensbesvär i form av bland annat epileptiska anfall. Redan vid 1970-talets början hade bensodiazepiner i stort sett ersatt barbiturater helt inom läkemedelsindustrin och vid mitten av 70-talet skrevs ca. 40.000.000 recept på bensodiazepiner ut.
Bensodiazepiner blev genast väldigt populära inom vården, därför fortsatte Roche att vidare utveckla nya varianter de kommande åren, många ut av de "klassiska"-bensodiazepinerna som till exempel Nitrazepam, Flunitrazepam, Flurazepam, Klonazepam, Klorazepat, Oxazepam och Bromazepam. Framgångarna med bensodiazepiner fick många rivaliserande läkemedelsbolag att snabbt börja utveckla egna varianter. 1977 tog Wyeth Pharmaceuticals patent på lorazepam och började marknadsföra substansen som Ativan (bl.a. USA) / Temesta (bl.a. Sverige). Lorazepam räknas till de "klassiska" benzo, lika som Alprazolam och Triazolam som utvecklades i början på 1980-talet av Upjohn, numera uppköpt och en del av Pfizer.
I slutet av 70-talet utvecklade Japanska företaget Takeda Chemical Industries den mest potenta bensodiazepin som används inom hälsovården, Brotizolam (Lendormin), vilken tillhör subkategori Thienotriazolobensodiazepiner.
Det var först i början av 80-talet man började uppmärksamma och erkänna de vanebildande effekter som bensodiazepiner faktiskt medförde och vilka abstinensbesvär som uppstod hos långtidsbrukare. Professor C. Heather Ashton startade världens första avvänjningsklinik för bensodiazepiner, Ashton beskriver att anledningen var att det redan fanns en stor efterfrågan men ingen kunskap eller forskning angående nedtrappning av bensodiazepiner.
Utvecklingen av nya bensodiazepiner hindrades dock inte. Under 80-talets början upptäcktes även ännu en Thienotriazolobensodiazepin, Etizolam, av ett annat japanskt läkemedelsbolag, Yoshitomi Pharmaceutical som utvecklade och började marknadsföra läkemedlet under namnet Depas år 1983. Inom EU är Etizolam ett godkänt läkemedel, men används medicinskt endast i ett fåtal länder som Japan, Italien m.fl.
Z-analogerna upptäcktes och godkändes under sista åren av 80-talet och början av 90-talet. Britiska Folkhälsomyndigheten godkände 1989 först Zopiklon (Imovane) till försäljning och inte långt därefter även Zolpidem (Stilnoct) från Sanofi. 1999 godkände Amerikanska FDA även den tredje z-analogen på marknaden, Zaleplon (Sonata). År 2005 godkändes även Eszopiklon (Lunesta) för försäljning i USA, men inom EU bedömdes substansen vara för lik Zopiklon för att kunna marknadsföras som ett separat läkemedel.